Bromans populariet kom av att han ofta sa det som föll honom in helt utan diplomati eller att skräda orden det minsta.
Som t.ex:
"Mänskligheten indelas i fyra kategorier: Banditer, lymlar, fähundar och idioter."
"Man botar inte sjuka människor med förbud för de friska."
"Det är mycket otacksamt att skriva filmmusik därför att regissörerna är som allmänhet idioter i musik."
"Den där Janssons Frestelse påhittad av den där fete sångaren på sekelskiftet."
Om Louis Armstrong skrev Broman:
”han trutade med munnen” och ”spärrade upp den på vidaste gavlar och vrålade som ett hest djur från urskogen”.
I en tv- intervju frågade Bengt Roslund honom:
Varför säger du så ofta att den och den är en fjant, en fåne, eller en idiot?
Det är för att det finns så många, Svarade Broman på sitt arroganta sätt.
När så Broman uttalade sig negativt om om den äldre typen av enradiga dragspel började tidningarna kalla honom "dragspelshatare". Ändå hade han nedsättande åsikter om massor av annat. Broman ansåg att dragspel saknade övertoner och därför inte passade att spela klassisk musik på. Men det fanns det många som ansåg.
Dragspelsdebatten
Under mitten på 1940-talet började dragspelstillverkaren Albin Haström med dragspelskurser som varade under ett 30-tal år. Det ledde till att en debatt startade som huvudsakligen handlade om dragspelets och dragspelsmusikens förhållande till andra musikgenrer och musikinstrument.
Hagströms dragspelskurser blev oerhört populära och så många som 70 000 elever lärde sig spela. Medborgarskolans tidning "Tidsspegel" började debattera om huruvida kurserna var undermåliga och så var debatten igång.
När så Sveriges Radio P1 sände programmet "Stormvarning i bälgen" och tidningen Röster i Radio och TV lät två debattörer argumentera för och emot dragspel, var Sten Broman en av dem och han nedgjorde dragspelet helt som ett seriöst instrument.
Hans uppfattning att dragspelet saknade övertoner i jämförelse med andra instrument bringades på fall många år senare när Birgit Kjellström i sin bok Dragspelet skriver att Rikskonserter gjort en spektraanalys av dragspel och kunnat mäta att dragspel har en övertonsrik klang.
Under 1970-talet fick dragspelet en storhetstid som varade fram till 2000-talet när tv började bojkotta
dragspel och i stället satte igång att popularisera amerikansk gatugäng-musik. Broman försökte vid ett tillfälla att berätta att han tyckte mycket om dragspel vid bryggorna. Och eftersom han ställde upp på ovanstående reklambild för kaffe med de största dragspelsprofilerna på den tiden, Ebbe Jularbo, Mogens Ellegaard och Andrew Walter, så får man väl förmoda att han ångrade sina uttalanden om dragspel och kanske ville förändra den bilden av sig.
Så hatade Sten Broman dragspel? Där vill jag citera Jan Carlo som skriver så här om Broman på sin blogg:
Vad jag förstått så var det instrumentets entré i den klassiska musiken han inte gillade. Däremot, menade han, hade dragspelet sin givna plats på den lövade dansbanan och i en agrar (jordbruks) miljö.
Ja vem har inte sin egen musiksmak när det gäller dragspel...eller vilket instrument som helst?
av Dikk
Vem var Sten Broman?
Broman kom från en förmögen familj och vid 23 års ålder studerade han musik och konst vid Lunds universitet. Han spelade själv altfiol och älskade advantgardisk (nyskapande) kammarmusik. Redan 1923 bildade han Internationella Sällskapet för Nutida Musik (ISCM) och blev pga sin kunnighet invald i Kungliga Musikaliska Akademien 1961.
Han skrev en avhandling som inte blev godkänd och komponerade flera symfonier som inte hade någon störrre framgång. 1964 blev han programledare för tv-programmet
Musikfrågan Kontrapunkt. Bromans musikkunskap, udda klädstil och udda uttalanden gjorde honom till en stor tv-profil och programmet blev en succé med 12 miljoner tittare i fyra länder.
