Härnösands Dragspelsklubb
Kontakt: Johan 070-2571716 eller Bosse 0611-14898. Webmaster Dikk

Text: Dikk


Sixten Sundling och Arne Almqvist, var två duktiga dragspelare från Sundsvall. Arne var "spelledaren" och Sixten spelade gärna stämmor med honom.
Arne ansåg att Frosini och liknande musik inte borde spelas för fort. Han var mycket noga med det. Arne var pedagogiskt lagd och gillade att lära ut. Jag minns inte vad han arbetade med eftersom det var så många år sedan och jag mest umgicks med Sixten.
Men däremot tänkte jag berätta om en minnesvärd spelning som jag och Sixten gjorde med Sundsvalls Dragspelsklubb där jag var medlem på den tiden (1980-tal).
.

Vi pratade om ditt och datt och det var skönt att ha stöd av Sixten. En av klubbmedlemmarna kom fram till mig och sträckte fram en flaska brännvin.
-Här, ta en klunk. Det motverkar nervositeten.
-Nej tack, svarade jag, det får gå ändå. Jag log mot honom.
-Det ordnar sig, svarade han, vi har ju tränat mycket.

Jag kände att jag började få handsvett. Det var besvärligt att spela då. Man gled lätt på tangenterna. Det var inte många gånger det hade hänt mig, men nu var det tydligen dags igen.

En man kom in och sa att vi skulle göra oss klara. Alla i klubben tog på sig sina dragspel. Nu skulle det ske....vi skulle spela till Kalles ära på hans 70-års dag. Vi vinkades in och gick på rad upp på scenen där en massa stolar hade ställts upp radvis. Parken var fullsatt. Där sitter nog minst hundra personer tänkte jag. Det gjorde inte min nervositet lättare. Hur skulle det här gå? Tänk om jag skulle spela fel...eller kanske glida på basen...huh.
Vår repertoar bestod av några välkända kompositioner av Grönstedt för att sedan avslutas med "Prior Accordion Club" av Pietro Deiro. Flera kända dragspelsartister hade kommit för att spela.

Räddad av belysningen
Vi satte oss och gjorde oss klara. Alla visste precis vad vi skulle spela och i vilken ordning. Jag såg ut över publiken medan konferenciern berättade vad vi skulle spela.

Då...just innan vi skulle börja tändes scenbelysningen. En massa strålkastare som lyste starkt emot oss. Jag vet inte hur det var för de andra men jag blev helt bländad. Inte en människa i publiken kunde jag urskilja riktigt. Vi började med "Månsken över Ångermanälven" eller något liknande...och jag kunde inte se hur en enda person i publiken reagerade. Av någon anledning gjorde det att min nervositet lugnade sig. Hela spelningen gick bra och vi avlutade med Deiro. Sedan reste vi oss och publiken applåderade.

Många av oss gick ut och satte oss i publiken för att se resten av programmet. Det hade gått bra. Spelningen var avklarad och jag kunde andas ut. Men det fanns fler som blev nervös av att spela för en så stor legend som Karl Grönstedt. När en mycket känd dragspelsartist spelade sitt Frosini-Sundquist-Nisse Lind-program kom han helt av sig mitt i "Vision of Love". Jag minns att han såg lite överraskad ut och att han irriterat kommenterade det hela. Han spelade lite fel men fortsatte med programmet och sedan gick allt som det skulle. Jag såg ned på Grönstedt som satt på en av de första raderna närmast scenen. En gammal gråhårig man...honom måste jag prata med tänkte jag.

Tråkigt nog blev evenemanget för mycket uppståndelse för Karl Grönstedt som fick problem med hjärtat och bars ut av ambulansförare. Jag fick aldrig något mer tillfälle att tala med ådalens egen dragspelskung. Däremot fick jag senare träffa hans fiolspelande bror Ture. Men det är en annan historia.

Sixten föddes 1926 och växte upp i Njurunda utanför Sundsvall. I mitten av 1970-talet blev han musiker på heltid och hade egen dansorkester några år. Han spelade in flera skivor och turnerade i Finland med den kände spelmannen Erik Öst.
1986 ringde Arne till mig och berättade att Sixten hade fallit omkull mitt i ett uppträdande på Norra Berget i Sundsvall. Han överlevde inte. Men han fick lämna jordelivet med sitt dragspel på sig.
-Det blev precis som han ville, sa Arne.

Två trevliga dragspelare
Sixten Sundling lärde jag känna när jag gick med i Sundsvalls Dragspelsklubb i början av 1980-talet. Det var en stor klubb på den tiden med många medlemmar. När jag hälsade på hemma hos Sixten satt han oftast med dragspelet på och tränade på något stycke. Han var liksom jag själv mycket förtjust i att spela musik av Frosini, den Italiensk-Amerikanska dragspelsmästaren. Han var också den som gav mig idén till att 1984 bilda Svenska Frosinisällskapet, senare omdöpt till Frosinisällskapet.
Genom Sixten lärde jag känna hans spelpartner Arne Almqvist som också föredrog musik av Frosini.

Båda två hade ett mycket gladlynt sätt och var trevliga, lättsamma personligheter. En dag när jag hälsade på Sixten orkade han inte spela mer än någon enstaka melodi. Sixten berättade för mig att han led av hjärtsvikt och oftast, men inte alltid klarade av att spela. Det var ansträngande att dra i bälgen.
När jag påpekade att dragspelandet verkade vara som rysk roulette för honom svarade han:

-Jag har alltid älskat att spela dragspel...att gå bort när jag spelar dragspel...jag kan inte tänka mig en bättre död.

Bakom Scenen
Jag minns att vi i Sundsvalls dragspelsklubb skulle spela på Karl Grönstedts 70-års firande i Kramfors Folket Park, och medan vi väntade på vår tur satt vi i logen bakom scenen. Nu började jag känna av nervositeten. Det var första gången jag spelade inför en så stor publik. När vi slagit oss ned och packat upp spelen såg jag till min stora förvåning att några av mina klubbvänner tog fram något starkt och tog sig en klunk. Jag lutade mig förvånad fram och viskade åt Sixten:

-Dricker de när vi skall spela?
-Ja, vissa klarar inte av att gå upp på scenen annars svarade han. Alkoholen lugnar.
-Men du dricker ju inget?
-Nej jag blir inte så nervös. Annars hade jag nog tagit mig en liten hutt kanske, svarade han skämtsamt.