Jag bodde fortfarande hemma eftersom jag gick på högstadiet och min repertoar var till en del Frosini, finsk och svensk musik som Jularbo, Walter och andra. Både jag o min bror komponerade lite. Vi spelade mest på gehör då, den musik som fanns på våra LP-skivor. Det här var omkring 1975-1976.

Dragspelslektioner hos Kurt
Jag började spela när jag var 12 år och nu tyckte pappa att det var dags för mig att ta musik -lektioner. Han visste av en dragspelare som hette Kurt Nessén som bedrev undervisning i stan. Vi bodde 1,5 mil utanför.
-Han är mycket duktig, sa pappa, så jag vill att du tar några lektioner av honom. Själv hade jag då ingen aning om vem den här Kurt var men det kändes spännande. Så pappa skjutsade in mig med spelet till en byggnad på torget i stan där Kurt gav lektioner.
Vi gick uppför en smal trappa och undervisnings-lokalen var ett litet rum med ett bord och några stolar. Pappa pratade ganska länge med Kurt, men till slut var de klara och pappa skulle komma och hämta mig när lektionen var slut, om en timme. Jag hade ett litet Curtini-spel som pappa köpt med vackert strassmönster.

Kurt undrade vad jag spelade och jag minns att jag bl.a spelade upp "Afton vid Mjörn" som jag tyckte var mycket vacker. Det blev någon Frosini också.När jag spelat färdigt funderade Kurt lite.
-Det är bra att du har gehör för då blir du inte så notbunden, berömde han. Men jag tror att vi ska börja med basen.
Han tog fram ett papper och skrev ned en basskala som jag skulle sitta och träna på och spela. Sedan gick han in i ett annat rum och stängde dörren. Jag hade inte lärt mig växelbas ännu, men Kurt tyckte att det var viktigare att börja träna skalor med basen först. Där satt jag helt ensam och började ta ut skalan.

Under 90-talet fick jag och brorsan lite kontakt med Kurt och hälsade på honom ibland och pratade dragspel och spelade lite. Jag beställde alltid någon av de där låtarna som han spelat under lektionerna. Och han spelade så gärna. Kurt hade en mycket vänlig och trevlig personlighet. Vi kunde sitta länge och prata och det kändes som om man alltid känt honom.

Så ringde hans sambo en dag och berättade för brorsan att Kurt hade fått en stroke. Han kände inte längre igen folk och kunde inte alls spela dragspel. Vi hörde genom en bekant att Erling Grönstedt hade besökt Kurt, men att Kurt inte verkade känna igen honom. Med hjälp av hemtjänsten tog hans sambo hand om honom en tid. Men Kurt blev sämre och svårare att sköta hemma och hamnade därför på ett äldreboende. Och därmed avslutades epoken Kurt Nessén.

Lite fakta om Kurt Nessén

På 1950-talet hade Kurt en egen kvartett med Åke Omberg på vibrafon, Gösta Westman på gitarr och Ingvar Pettersson på kontrabas.
Ånge-dragspelaren Henry Jonsson bildade under 1950-talet dragspelorkestern Sundsvallsgrabbarna där Kurt Nessén, Erik "boggen" Johansson, Tore Pettersson o Henry spelade dragspel. Kjell Sundling skötte gitarren och Milo Jensen kontrabas.
1968 startade Henry Gaffelbykvartetten, en gammaldansorkester som bestod av Kurt o Henry Johnson på dragspel, Kjell Sundling på gitarr och Milo Jensen på kontrabas. Kvartetten spelade in 13 st LP-skivor.

1968 ordnade Sveriges Radio och Svenska musikerförbundet en tävling för gammeldansorkestrar. Gaffelbykvartetten avancerade till semifinal men Bröderna Lindqvist vann.

Man kan lugnt påstå att Kurt Nessén var ett underbarn på dragspel och liksom Fläcke hade han en förkärlek för att spela på basen. Men trots att Kurt 1971 och 1972 medverkade i dokumentärfilmerna Ådalens Missisippi och Dragspelsälven slår till igen tillsammans med Andrew Walter, Hans-Erik Nääs, Dan Jansson och bröderna Grönstedt så blev han aldrig någon riktig dragspelskändis. Kurt komponerade många fina stycken som Vid Härnö stränder, Lungöminnen, Säbråvalsen och många andra.